Svansjökläppen 1125 och Vättafjället 1132 meter över havet och att spendera tisdagskvällen på ett toppröse.

Det blev en fin kväll, ett äventyr, en löptur på fjället där molnen runt i kring var mörka, men solen sken där vi tog oss fram. Det kändes som att vi aldrig kom fram till toppen och det kändes som att vi aldrig fick middag, men det gjorde vi och klockan 22.00 stod fiskgrytan på bordet hemma.

Området kring Svansjön och Svansjökläppen har jag varit vid många gånger förr, sjön ligger ofta spegelblank, toppen är enkel att bestiga, kanske enklast av dessa 60 och det är lättillgängligt då det går att ta bil upp på fjället. Jag gillar att fler kan ta del av fjället, oavsett förmåga att ta sig fram av egen kraft.

Vättafjället var fint, oerhört fint. Jag har aldrig varit upp här tidigare, så det var som dags. Det bästa så långt med det här projektet ”60 toppar över 1000 meter” är just att jag springer/går/traskar/skidar upp på fjälltoppar och fjäll jag inte varit på tidigare. Vill man veta hur andra haft det på topparna så finns det att läsa, jag läser att Andrea skidade hit på skaren, torde ha varit ett stycke fjällmagi, jag läser att många av de som tagit sig an utmaningen är just skidåkare: Robin Bryntesson, Lars Nelson, Daniel Näslund och Anders Blomquist. Vill du läsa, så hittar du det genom att trycka här.