Jag har sprungit, cyklat, toppturat, vandrat, skidat, tältat och druckit bubbel på toppar. Jag har varit lycklig, kall, euforisk, ensam, äventyrlig, glad, hungrig, arg, pigg, med vänner, upprymd, vilse, bekymmersfri, tom på energi, ostoppbar, orolig, nöjd och fylld med upplevelse.

Som livet självt.

Många leenden, upplevelser och minnen. Inte så ofta har jag haft bråttom, utan det fick ta den tid det tog. Närmare bestämt lite mer än ett år, lite mindre än två. Första toppen bestegs 16 februari 2016, sista toppen var jag upp på den 16 september 2017.

Jag har läst de korta berättelserna från andra toppbestigare på Funäsfjällens sida, druckit otaliga med koppar kaffe med karta i handen, lärt mig orientera längs vägen av denna 60 upplevelsers resa och övertalat R alldeles för många gånger om att det bästa man kan göra är att följa med sin sambo ut på tur. Förlåt, men samtidigt ångrar jag inte en endaste gång av övertalning.

Jag har lärt mig att vända, en lika viktig egenskap som att ta sig upp till toppen, även om dessa toppar är små med stora mått mätt. Jag har tankat energi. Jag har fikat mycket, ibland sprungit omvägar och mest av allt varit lycklig. Jag har lärt mig mycket. På Helags topp att man firar värdigaste med bubbel, tack Eva.

Det finns så mycket att säga. Och framförallt finns det för de flesta av er upp emot 60 toppar över 1000 meter i Funäsfjällen att gå upp på.

De flesta topparna togs i löparskor, följt av kängor, topptursskidor och längdskidor. Jag hade sällskap på drygt hälften av alla toppbestigningar. Jag har att tacka för sällskapet: Rasmus, mamma, Ingar, Anna, Primus, David, Stefan, Emma, pappa och Tilda. Tack!

Ta med karta, kompass, extra kläder, mat, dricka eller något att dricka ur, telefonen (flygplansläge eller avstängd) med Fjällkartan-app, powerbank, förstaförband, gps-klocka om du har, lavinutrustning vintertid, pannlampa och lämna ett färdmeddelande. Svårare är det inte, men däremot hela underbart.

Några nätter tältade jag och tre nätter tillbringade jag på fjällstation. I januari var jag upp på en topp, likaså i februari, tre i mars, fem i april, en i maj, tretton stycken i juni, tio i juli, i augusti bestegs fyra, i september fem och oktober blev en rekordmånad med sjutton toppar för att i november och december inte vara upp på någon. Topp tre bästa, utan inbördes ordning, Skarsfjället S:a, Rödsjövålen och Skedbrofjället.

Vad jag gör nu?
När jag och Erika hade cyklat genom hela Sverige ställde vi samma fråga. Vad vi gjorde? Vi cyklade. Från Smugehuk cyklade vi, inte söderut – det går inte. Vi var så långt söderut det gick i Sverige den gången. Så vi cyklade åt ett annat håll, till Malmö.

Fjället är stort, jag hittar nog mina turer.